Jag är fotbollssupporter. En sådan som står i spöregn och ropar hejarramsor tillsammans med vilt främmande människor men trots att jag aldrig träffat människorna förut vet jag att vi har någonting gemensamt; kärleken till laget. En känsla som andra inte kan förstå. Det är den känslan Kenta Gustafsson sjunger om i sin låt ”Just idag är jag stark”.
”Just idag är jag stark. Just idag mår jag bra. Jag har tron på mig själv på min sida.”Att vara fotbollssupporter innebär mycket mer än att heja på ett lag. Det är som en slags religion som man är trogen livet ut. Att byta lag är otänkbart, inte ens för alla pengar i världen. Om man byter lag är man förrädare. En förrädare är ingen riktig supporter. Man blir en sopa, en idiot, en bondjävel. Lika dålig som Lee Baxter som blev bänkad av sin egen pappa. Även spelare ska vara trogna sin klubb. Spelarna ska ge 110 % och som lagmedlem är du skyldig fansen det. Gör de inte det vänder publiken de ryggen fortare än kvickt. Som supporter lever man för laget och vill stötta dem i alla lägen, i nöd och lust tills döden skiljer oss åt och därför begär anhängarna samma sak av spelarna. En supporter kan vara allt ifrån den högbetalda topp juristen med sin lyxvåning på Östermalm till den bostadslösa vi går förbi i tunnelbaneuppgången. Det enda du behöver ha gemensamt med de andra fansen är den känslan vi har. Värmen och ståpälsen man känner när flera tusen står med grönvita halsdukar i luften och sjunger ”Jag har väntat så länge på just denna dag. Den ger lust när den kommer” som väcker mer känslor än Svenska nationalsången någonsin gjort. Kenta beskriver hur han hör och ser härliga saker så som solsken, skrattande barn och inre musik och det är den härliga känslan fotbollsfansen söker efter på matcher. Allt det som är bra sätts ihop till glädjen vid en vinst.
Att vara supporter är inte bara att gilla sporten utan det är en hel kultur som kretsar kring det. Speciella sånger du ska kunna, klädesplagg du ska ha på dig, personer du ska känna till och framför allt någonting du själv måste känna att du tillhör. Många uppfostras med att heja på ett lag, det var så jag började hålla på på arbetarklassens lag. Som dotter till en söderkis ligger det antagligen i blodet. En gång söderkis, alltid söderkis.
Jag får kanske supporterkulturen att låta som någonting problemfritt men så är inte fallet. Supporterkulturen innebär inte bara kärlek och gemenskap utan den har en baksida såsom alkohol, droger och slagsmål. Det är den mörka sidan vi ofta ser. Folk som slår varandra blodiga trots att de hejar på samma lag, misshandel och hot mot motståndarlagens fans och glåpord som ropas på matcher. Trots att många glåpord bara är på skoj eftersom alla vet att alla faktiskt inte heter Glenn eller rensar fisk i Göteborg så är mycket av det alldeles för grovt för att fotboll ska kunna vara en familjeaktivitet. Men det finns folk som försöker jobba med det här och motverka baksidan av kulturen som så många håller kär och majoriteten är där för att stötta laget, för att visa att vi är en enda stor familj och det ska vi vara stolta över. De fulla, ohyfsade personerna man läser om och som oftast hamnar i fokus är inte de enda supportrarna. De är de svarta fåren i gruppen men svarta får finns ju i alla familjer. Att vara fotbollsfan klingar negativt i många öron vilket får folk att välja andra ord när de beskriver sina känslor för sporten och laget men jag skäms inte över att jag är supporter. Anhängare är någonting bra som behövs för att sporten ska fungera, de som gör sporten så speciell. Det är fotbollslagets spelare nr. 12. Den sista biten som behövs för att laget ska kunna prestera, för att laget ska kunna öka takten sista kvarten.
Kommentarer
Skicka en kommentar